Jävla pissdag!!!

Går runt med gråt i halsen och vill inte riktigt finnas.. allt är så sjukt jobbigt och jag känner mig så jävla vek och värdelös.

Jag har alltid haft en dröm att ha familj och på senare tid har jag insett att jag aldrig skulle klara av ett barn.. om jag ens skulle klara av graviditeten. Nånstans så är det ju det livet går ut på och det kommer jag aldrig klara av. Därför va det ju perfekt att träffa en som redan hade 2 barn sen tidigare. Men jag känner inte att jag blir tillräckligt inbjuden i hans liv och tror aldrig att jag kommer känna att barnen är ens lite mina för dom gränserna upplever jag att han satt upp ganska tydligt och det gör vansinnigt ont. Hans familj verkar gilla mig och dom är verkligen inbjudande och mysiga och det är guld värt iaf.

Vi känns mer som han och jag och vet inte om det nånsin kommer kunna kännas som vi.. jag kör mitt race och han sitt.. jag prioriterar honom högre än vad han prioriterar mig och därför känner jag mig inte riktigt trygg med var jag har honom. Nu har jag en sjukt dålig dag och jag vet att sånna här tankar alltid kommer då men det gör det inte mindre verkligt nu ändå.

Jag har misslyckats med att inte spy.. som jag bestämde mig att jag skulle låta bli! Jag har mått illa hela dagen så fort jag tänker på att jag ska måsta äta så jag har kört på enbart shakes idag och det känns hanterbart. Allting är verkligen upp och ner idag så när jag snart fått ihop mina steg så ska jag bara hem och lägga mig.