En fantastisk dag på jobbet tills tanten som vet bäst om allt dök upp!

Hon som har varit så sjuk i anorexi och bla bla... jag fattar inte vad hon är ute efter!
Anledningen till varför jag började med pulverpåsarna va för att jag mådde så jävla illa och det var det ända jag lyckades få ner... sen har det kanske spårat ur lite men hon triggar igång mig på alla jävla cylindrar!
Allt jag har stoppat i mig idag är inte över 1500kcal, men likt förbannat sitter jag och har dåligt samvete för att jag ätit så mycket mer än jag gjort alla andra dagar.
Jag vet att jag borde äta runt 1500kcal varje dag egentligen men jag är så insnöad på detta nu för det är så satans bekvämt!
Har som ändå ingen ork eller lust att laga mat alls och sen är det sjukt ekonomiskt med påsarna med!
Alla som har/haft ätstörningar vet precis vad som triggar.. lika barn leka bäst.. men jag vet inte riktigt vad hennes syftet är. Kanske är välvilja men det tror jag knappast! Nu har ju hon alla problem som jag haft.. sömnproblemen, problem med magen så hon bara kan äta varma koppen... jag tror hon försöker trigga igång sig själv att bli sjuk igen. Sa faktiskt till henne att vi två ska ALDRIG prata om mat.. men hon kan ju uppenbarligen inte låta bli! Sen stör henne garanterat jättemycket att jag går så mycket som jag gör..
Jag vill bara bli smal.. få känna mig riktigt snygg och nöjd med mig själv!

Idag har jag verkligen gjort mig förtjänt av att ta det lugnt resten av mina 3 vakna timmar! Har gått lite mer än vanligt idag eftersom jag valde att gå till min pratgubbe.. tror han har börjar fatta att jag inte har någon gräns för att göra saker med måtta.. det är allt eller inget!
Jag vill ju bara gå ner så mycket som möjligt.. bli smal så jag kan gå runt i vilka kläder som helst för att allt passar.. det skulle vara sann lycka tror jag!

Känner mig nöjd med dagen, hade gått klart mina 15000 redan innan 13:00 trots att jag jobbar stillasittandes. Gick på väldigt bra från 6:00 och på rasterna! :)

Gick förbi R som jag lovade lilltjejen igår, åt broccolisoppa och kramades innan dom skulle till mamma!
R frågade om jag ville prata, men jag sa nej.. känner att jag vet redan allt jag behöver veta, och jag förtjänar så mycket bättre!

Sen funderar jag över hur stor jag är egentligen... vet ju att vänner kanske inte inser eller ser hur tjock jag är för att dom antagligen inte vill såra mig eller nått sånt.
Därför vill jag ha åsikter från folk som inte känner mig..
Hur tjock/fet är jag?

Här är stegbeviset med! ?

Hade faktiskt ett litet återfall igår.. hade köpt godis till kiddsen men eftersom dom nästan drunknar i godis så hände det inte mer.. fyllde ett litet dricksglas med godis, åt och var nöjd... men kunde inte låta bli att ta mer och då sprack det.. ? shit happens typ...
Nu ska jag ligga och bara ta det lugnt tills jag orkar duscha för att sen sova!

Så sjukt välförkänt!

Jag svävar på moln av att veta att jag äntligen gått ner 1 kg mer än vad jag hade gått ner som mest innan..
Och jag är ingen smal tjej så det är väl igentligen ganska lätt för mig än så länge men är överlycklig ändå!
Som mest har jag vägt 140+ och när jag vägde som minst och va som sjukast i min ätstörning så vägde jag 80.
Gick upp till 90 och stod stabilt där tills jag började spela wow, för då gick jag upp kanska snabbt igen till ca 120.
Sen har det stått stilla! Jag har försökt med allt men inte hittat min grej... alla möjliga piller och dieter, men suget har alltid blivit för stort efter nån vecka, om jag ens klarat det, innan jag trillar tillbaka och hetsäter igen.

Jag blev ju erbjuden en bypass men jag har varit så rädd att misslyckas så jag vågade inte tacka ja..
nån gång måste jag ju förbannat lära mig att äta rätt och klara av att inte spy och då kommer jag gå ner i vikt.

Men sen va jag iväg på ett tjockisläger där jag fick återuppleva lite av grundskolan.. någon som inte klarade av att se att det gick bra för mig, så hon provocerade mig och höll på att viska, peka och snacka skit om mig till alla andra deltagare... tillslut brast det för mig och jag kallade henne för en fet flodhäst och vipps så blev jag kickad och fick inte komma tillbaka...
jag lyckades gå ner till 105 där och nu när jag träffade P, som nu får heta R, så lyckades jag gå upp till 110 igen?
Men nu efter att gått ner 6 kg så är jag nere på 104 och det är inte så långt kvar till den magiska gränsen.. när det står 99.??!

Så nu vet ni min viktresa! Jag är 177cm så har fortfarande ett BMI på typ 33.

Nu ska jag äta lite vanlig mat för omväxlings skull eftersom magen slår bakut av alla pulverpåsar!

Stegat klart för idag!

Nu ska jag plåstra om mina nya blåsor och fixa till mig innan jag går över och hänger med lilltjejen!

Idag har jag gått på bra och skött mig bra med maten.. vägt mig hos fd svärmor och det stod -6 kg

Har umgåtts med favorittjejen hela eftermiddagen... bakat, hockey och pyssel!
Och det lilla trollet kallar mig mamma.
Suttit och funderat mycket på saker som P sagt så skrev dom i ett sms för att inte ta det när tjejen hörde på men tror inte han fattade.. eller sen påstod han att det var sagt hur många gånger som helst innan.
Har hur ju sagt att han tycker jag är pinsamm, att han är rädd att jag ska skämma ut honom och nästan trott att jag är en mördare för att jag har borderline... så jag skrev:

Varför vill du ha kvar mig som vän när du skäms över mig,
tycker jag är pinsam, och typ tror jag är en mördare?

Och jag undrar verkligen varför man vill vara vän med nån om man tycker så..
För att sen vända på det.. jag vill inte va vän med nån som skäms över mig, tycker att jag är pinsam, för att sen tro att jag ska mörda någon.

Känner att jag blir mer och mer less!

Sen sprang hon i famnen på mig när jag skulle gå och frågade om jag inte kunde sova där.. då sa jag att pappa vill nog inte det.. det är nog bättre om jag sover hemma så ses vi imorgon istället!
Då kommer han och är jätteirriterad för han har tydligen sagt att jag inte skulle sova där inatt och att hon inte ens fick fråga mig om det.

Att välja bort honom kommer jag kanske göra men fy fan om jag aldrig mer kan träffa lilltjejen..

Är det något jag tycker är jobbigt så är det högtider.. alla drar och träffar sina familjer och då känns det extremt tomt och ensamt!
Det är ju tur att jag har ett par riktiga guldkorn till vänner som alltid välkomnar mig i familjen, det betyder så obeskrivligt mycket!

Såg Brynäs vinna mot Frölunda igår med fd svärmor och vi pratade om så mycket som fick mig att förstå en del varför P är som han är. Men oavsett varför så är det bara han själv som kan ändra det.. fast tror inte han är medveten om det.

Kan tycka det är konstigt att känslor bara kan försvinna.. men tror att det är en försvarsmekanism.. att han stänger ner allt när det blir jobbigt.. min bror gör också så när det blir mycket.

Har iaf stegat klart för idag!

Känner mig så jävla förvirrad..
Jag kan inte fatta hur hans känslor bara försvann! Sen är det ännu jobbigare att jag inte känner nån mer i denna hålan. Jag vill bara flytta härifrån och hoppas på något bättre!
Vill aldrig mer se honom samtidigt som jag inte vill leva utan honom, och det värsta av allt är att han har mer "makt" än mig.
Sen känner jag hur mycket jag vill ha ett förhållande och barn men jag är väl inte den typen helt enkelt.. men vill ju inte vara så ensam som jag är just nu.
Ska försöka distansera mig med att göra ett armband eller nått!

Stegat klart för idag iaf!